Kortintervju med en morfar på Världsautismdagen
Har det varit något positivt med att ditt barnbarn fick en autismdiagnos?
Till att börja med var jag väldigt frågande om vad autism egentligen var, kände nästan bara till autism från filmen Rainman. Det kändes positivt genom att man blev uppmärksammad på en diagnos och ville veta mer. Hela familjen blev involverad. Kunskap är ju så viktigt när man blir engagerad i ett ”annorlundaskap”.
Var det något som var negativt med att få reda på diagnosen?
Jag har inte upplevt att något har varit negativt, det var bra att få veta. Är det här ett problem och hur ska man i sådana fall lösa de problem som uppstår, kan jag som morfar bidra med något? Hur kan jag stötta? Kommer det att bli besvärligt eller kommer det att bli bra för mitt barnbarn i framtiden är ju såklart tankar som naturligt dyker upp.
Vad har du lärt dig om diagnosen som du skulle vilja meddela till andra?
Massor. Dels att även om du har fått en diagnos så är den individuell. Många av de som har diagnosen har ofta också en särbegåvning. Jag har också lärt mig att jag behöver vara rakare och tydligare när jag kommunicerar med mitt barnbarn. Eftersom jag har insett att det som jag, i det ”sociala spelet” där mycket av det som sägs kan vara underförstått, betraktar som självklart kan vara jättesvårt för honom. Det var viktigt för mig att förstå.
Har du något tips du vill dela med dig av?
Det absolut viktigaste jag har fått med mig, och som jag skickar vidare till alla andra som får barnbarn med en diagnos: Se och hjälp till att underhålla möjligheterna, problemen finns där ändå.
/Morfar Stickan
nedtecknat av Jessica Stigsdotter Axberg
